När man vandrar över Högsboplatåns släta berghällar undrar man hur landet har kommit till och hur folket har levt och bott i dessa trakter. För tiotusentals år sedan var hela norra Europa täckt av ett kilometertjockt lager av is. Västkusten blev fri från is för omkring 12000 år sedan. Ishavet täckte då stora delar av södra och västra Sverige, bl.a. hela Västra Frölunda.
Ishavets yta låg vid denna tid cirka 100 meter över den nuvarande havsytan. Efter avsmältningen uppkom en kraftig landhöjning tills havets yta låg endast 15 meter högre än för närvarande. För omkring 8000 år sedan försköts stranden åter uppåt, till 25 meter över nuvarande läge. De första människorna hade vid denna tid börjat bebo våra trakter och bosatt sig efter kusterna, och framför allt ute i den dåtida skärgården. Dit hörde också Högsbohöjden, först som en del av en ö som sträckte sig från Kungsladugård till Västra Frölunda kyrka. Senare växte den ön ihop med en annan som låg väster om det sund som tidigare fanns i den del där Särövägen går. Fastlandet blev det inte på Högsbohöjden förrän mot forntidens slut.
Det är vid och mellan nämnda strandlinjer som de flesta stenåldersfynden har gjorts, bl.a. vid Sandarne.
Fornminnena är många i Västra Frölunda, och ett 80-tal boplatser från stenåldern är kända, bland andra nedanför bergshöjden vid kyrkan. Från senare delar av forntiden – delvis troligen bronsåldern – finns ett femtiotal gravrösen, varav många är placerade ute på öarna. Ett av de största har gett namn åt stadsdelen Kaverös. Av detta finns numera bara rester. Från järnåldern har man inte gjort många fynd.
Socknen har fått sitt namn av gården Frölunda. Man får anta att namnet kommer från de gamla hednagudarna. Här har funnits en tempellund helgad åt guden Frö eller Frej. En aspdunge söder om Toftåsen invid gränsen till Askim kallas ännu idag ”Frejs lund”.
Kusten är sönderskuren av många vikar såsom Hinsholmskilen, Fiskebäcksbukten, Önneredsviken, Hammarviken och Brevik, med flera. Landet har stora och vackra dalgångar som ligger runt om Högsboplatån, vars berggrund består av två gnejssorter.
Några sjöar finns inte, men mitt i det blivande bostadsområdet ligger en damm som av ortsbefolkningen kallas för ”Halvesjön”.
Namnen på de olika gårdarna, som Frölunda, Rud, Långeberg, Grimmered, Tranered, Önnered, har troligen uppstått vid hednatidens slut. Under en stor del av medeltiden var landet dels i dansk dels i svensk ägo. Landet blev då ofta plundrat av de olika ländernas soldater, när dessa skulle vägen fram till Älvsborgs slott. Befolkningen led svårt under de många krigen mellan svenskar och danskar. År 1719 utspelades dock de sista krigshandlingarna i Västra Frölundas historia, då den norske sjöhjälten Tordenskiold gjorde ett anfall mot Göteborg, som dock misslyckades.
Fram till 1500-1600-talen har stora ekskogar vuxit i trakten, men dessa skövlades dels av danskarna som behövde virke till sina skepp, och dels av svenskarna som behövde ved. År 1618 befallde den danska länsherren bl.a. att 3000 ekar skulle fällas. Att mycket ekskog vuxit i trakten tyder sådana namn som Ekebäck och Eklanda på.
Förutom de vanliga näringarna jordbruk, jakt och fiske har även vrakplundring räknats till de legitima inkomstkällorna hos kustbefolkningen. Man såg inget ont i detta, utan tvärtom hjälpte man försynen att öka antalet vrak med falska fyreldar. Det är inte heller så längesedan man här, ur kyrkoböckerna uteslöt den varma önskan, att ”Gud måtte välsigna kusten med vrak”. Under 1700 och 1800-talen var även smugglingen mycket utbredd och svåra strider utkämpades mellan tullen och kustbefolkningen. Västra Frölunda kyrka uppfördes år 1866. Arkitekt var J.A. Vesterberg från Göteborg. Vid Järnbrott intill landsvägen, i närheten av begravningsplatsen, låg en gammal medeltidskyrka, som emellertid revs år 1867. Högsbo gård eller Höxbu omtalas redan år 1550.
Benämningen Högsboplatån är dock av mycket senare datum och troligen skapad i samband med stadsplaneringen av området. Detta markområde var tidigare utmarker till bönderna runt omkring. Delar av detta område inköptes 1908 och 1918 av Göteborgs stad för egnahemstomter.
År 1917 beslöt stadsfullmäktige att upplåta smålotter till egna hem åt göteborgarna. Det blev ett 60-tal tomter som utarrenderades. Enligt en utförd undersökning av vattenverket skulle minst tre gemensamma brunnar utföras här. Platserna anvisades av slagruteman. Avloppsledningar var det inte tal om. Trafiken till Högsbotorp som detta område kallades, beräknades huvudsakligen bestå av gående och en vägbredd av 2 ¼ meter ansågs fullt tillräcklig. Detta hände för 43 år sedan.
Efter den nu gjorda exploateringen för flerfamiljshus återstår endast ett fåtal av dessa egna hem. Men husgrunder och gamla trädgårdstäppor vittnar ännu om det som varit.
Den 1 januari 1945 inkorporerades Västra Frölunda socken med Göteborg.
Källa: Högsbo platån, Göteborgs Bostadsförening
